Stor klimatnytta men dyrt, krångligt och platskrävande – går det att slå hål på myterna kring återbruk när vi bygger nytt?

Några myter kring att använda återbrukade byggdelar

Det är dyrt – I vissa fall kan det vara dyrt men i många fall kan det vara ungefär samma kostnad eller till och med billigare. Att det är dyrt är ingen sanning. Ett exempel från Norrköpings kommun är där de renoverade äldreboenden och kunde bevara tjugo höj- och sänkbara handfat med konsol och spegel. Ett sådant set kostade i nypris ca 6000 kr och när dessa ersatte nyinköp så blev den ekonomiska besparingen cirka 85 000 kr efter att timkostnaden för entreprenören som monterade ner dem drogs av. Och detta var innan byggpriserna skjutit i höjden som de gjort de senaste åren.

Det är krångligt – Det kan bli krångligt men om man redan i början av bygglovsprocessen tar höjd för att man tänker använda återbrukat material så behöver det inte bli krångligare eller ta längre tid. Ett exempel är om man ska använda sig av återbrukade fönster i sitt bygge så kan man i stället för att i bygglovsansökan skriva exakta mått på de återbrukade fönster man tänker sätta i fastigheten, skriva ett minsta mått och ett största mått som man håller sig inom. Då behöver man inte göra om bygglovsansökan om man inte hittar exakt rätt dimension på de återbrukade byggnadsdelarna man tänkt använda.

Detsamma kan man göra med färg- och materialval, genom att beskriva färgskalan eller vilka material som kan vara aktuella i bygglovsansökan så kan man ha flera alternativ när man söker återbrukade byggdelar.

När det gäller olika återbrukade byggdelar så kan man också ha olika standard och kravställning beroende på var de ska sättas. Ett exempel är återbrukade dörrar av olika slag, en städskrubb behöver inte ha en dörr med hög ljudklass och dörren till ett ouppvärmt förråd behöver inte ha en dörr med hög energiklass. Toalettdörren behöver inte ha samma brandklass som andra dörrar och så vidare.

Det går inte att höja hyran efter renovering med delvis återbrukade byggdelar – Det finns kommuner i Sverige där man har nått framgång i förhandlingar med Hyresgästföreningen efter att en renovering gjorts med delvis återbrukade byggdelar. Där har de haft en dialog och förklarat att definitionen av höjd standard inte behöver vara nyproducerade byggdelar utan att fokus i stället ligger på förbättrad funktion. Till exempel så kan man höja de gamla befintliga stommarna i ett kök och på så vis få en ergonomisk förbättring och modernisering utan att riva och byta ut hela köket.

Det tar för stor plats att förvara begagnade byggdelar – Det är en utmaning att ha plats för de byggdelar som tagits om hand vid varsam rivning. Ska man någon form av återbrukshantering i egen regi eller ska man sälja byggdelarna direkt? En del fastighetsägare i Luleå har använt sig av någon av de digitala plattformar som finns för att sälja återbrukade byggdelar, de fungerar som Blocket fast för byggmaterial. Ett sådant exempel är Centrum för cirkulärt byggande och deras plattform Marknadsplatsen via vilken återbrukat byggmaterial säljs och efterlyses. Ett annat lokalt exempel är företaget Tellus Excess Group i Boden som tar hand om överblivet byggmaterial och säljer vidare.

På Lumires anläggning Risslan på Porsön kan man som privatperson lämna byggmaterial som till exempel gamla fönster eller innerdörrar, men de tar inte emot större partier återbrukade byggdelar från fastighetsägare och entreprenörer i dagsläget.

– För återbruk i större projekt är lagring och distribution av material och byggnadsdelar en avgörande fråga som vi behöver titta mer på och vi behöver även fundera på om vi kan samordna infrastruktur för återbruk med våra grannkommuner säger Frida.

Ingen garanti och svårt att försäkra – Detta skulle kunna lösas genom att återbrukade material eller varor som används i en nyproducerad byggnad bedöms på samma sätt som om de fanns i en befintlig byggnad.

Hur ska man då tänka vid en återbruksinventering?

Helena Helgegren föreslår att man ska ta på sig sina återbruksglasögon och titta på fastigheten och dess delar, utrustning och material ur följande aspekter:

• Klimatpåverkan: Prioritera produkter som kan ersätta produkter av metall eller betong, då får vi störst besparing när det gäller minskad klimatpåverkan. Exempel är galler, rostfria diskbänkar, kabelstegar, raka ventilationskanaler, innerväggar av betong, markplattor av betong mm.
  
  
• Livslängd: Om produkten inte har så lång livslängd så är den kanske inte är värd att återbruka.
  
  
• Ekonomi: Hur lång tid kommer det ta att demontera den här produkten. Vad kostar det att köpa in en ny. Är det värt det? Ibland kanske det är värt det trots att det blir lite dyrare.
  
  
• Energiprestanda: Kolla energiprestanda innan man bestämmer om produkten ska återbrukas, gäller till exempel fönster, belysning och olika vattenanvändande produkter.
  
  
• Genomförbarhet: Är produkten möjlig att demontera? Tidsaspekten? Får vi ut delen genom dörren, är den limmad eller skruvad? Här får man också tänka till vid nybyggnationer så man skruvar upp saker i stället för att limma så de blir lätt att demontera i framtiden.
  
  
• Arkitektoniskt värde: Finns det ett värde i denna produkt som man som återbruksinventerare inte känner till?

– Vi har mycket att göra, säger Frida som avslutning men hänvisar till vad Helena Helgegren sa i sin föreläsning:

– Börja i det lilla och lös ett problem i taget, det är en förändringsresa vi är på, ett nytt sätt att jobba och alla måste vara med på tåget!