Att det blev just metallurgi och mineralteknik var faktiskt en slump. Eva hade egentligen siktet inställt på medicinindustrin, men när hon kom upp till Luleå var utbildningen mer inriktad på förnyelsebart bränsle, papper och just mineralteknik. Branschen skrek efter arbetskraft, och det praktiska arbetet lockade.
– Jag visste knappt att vi hade stål- och gruvindustri i Sverige på den tiden. Men jag tyckte ändå att det lät väldigt spännande – men det var faktiskt ännu mer spännande och intressant än jag tänkt från början!
Släkten lockade
Eva gillade både utbildningen och att bo Luleå. Men efter sex års studier gick flyttlasset ändå till södra Dalarna. Strax efter examen fick hon nämligen jobb på ståltillverkaren Ovako, så 2011 flyttade hon och sambon Björn till bruksorten Smedjebacken. Tanken var däremot aldrig att bo där för evigt. De hade båda en känsla av att de någon gång ville tillbaka till Luleå. De trivdes ju så bra. Men åren gick. De arbetade, renoverade huset och umgicks med vänner. Det var först när Eva blev gravid som paret på riktigt började fundera över var de ville bo långsiktigt.
– Vi tänkte nog alltid att vi skulle flytta tillbaka Luleå. När jag var gravid med Aaron så kände vi att det var viktigt att komma närmare släkten och familjen.