Rödkallen - En oas i Bottenviken

Längst ut i Luleå skärgård hägrar en ö med en gästhamn i ena änden och en anrik fyr i den andra. I århundraden har generationer av lotsar och fiskare varit verksamma på Rödkallen och i dag finns ett 30-tal sommarhushåll på ön.

"Rödkallen tittade upp över havets yta någon gång i skarven mellan vikingatid och äldre medeltid. Sedan dess har ön vuxit. Två öar har vuxit ihop till en sedan år 1830", säger Jan Hertting.

Molnen speglas i Bottenvikens stilla yta. Tystnaden bryts då och då av en avlägsen båt som kommer in till småbåtshamnen. Någon hämtar vatten från brunnen mitt på ön. Någon annan tar ett dopp vid Sockertoppen, en sten som utmärker en liten badplats. Morgonen övergår i förmiddag på Rödkallen, den yttersta utposten i Luleå skärgård, omkring 20 sjömil (drygt tre mil) från fastlandet. Ett myller av röda stugor ligger i anslutning till den smala landgången.

– Den charmiga bebyggelsen har kommit till efter behov och möjligheter som funnits under åren. Den är skyddad då den är utpekad som ett riksintresse för kulturminnesvården, säger Jan Hertting, som tillsammans med hustrun Sol-Britt tillbringar somrarna på Rödkallen.

Paret har en stuga med gamla anor som ägts av fiskare och sjömän. De köpte stugan i början av 80-talet, men
har varit på Rödkallen långt innan dess.

– Min pappa var lots så jag tillbringade hela uppväxten på ön, säger Sol-Britt Hertting.

Stugägarna Sol-Britt och Jan Hertting berättar om Rödkallens historia.

Hon är inte ensam om att ha rötter på Rödkallen.

– Många har kopplingar tillbaka i tiden till lotseriet och fiskeriet. Alla känner alla och det lokala umgänget är väldigt utvecklat. Om man får en grundstötning med båten så finns det alltid hjälp att få, säger hon och fortsätter:

– Att hålla koll på båtar som kommer och går är någonting som går långt tillbaka. När folk åkte ut och fiskade höll
man koll på om personen kom tillbaka. Man måste bry sig om varandra så långt ute.

På Rödkallen finns en fyrplats med tillhörande fyrvaktarbostäder. Fyren konstruerades av Gustav von Heidenstam och stod färdig 1872, men släcktes 100 år senare. På den rödgula lotsstugans tak finns en liten fyr som ersättning för Heidenstamsfyren. Bland sevärdheterna finns också ett kapell från omkring år 1800, en lotsstuga och gamla labyrinter.

Fyren konstruerades av ingenjören Gustav von Heidenstam 1872.

– Ön användes redan på medeltiden. Det var fisket som ursprungligen lockade till ön. Det är långt att färdas så skulle man fiska där måste man övernatta. Därför byggdes stugorna. De äldsta labyrinterna är sannolikt lagda av fiskare, säger Jan Hertting.

Paret, som tidigare skrivit böckerna ”Sommarlots till Rödkallen” och ”Vinterlots i Bottenviken”, forskar om Rödkallens historia och planen är att ge ut ytterligare en bok.

– Rödkallen tittade upp över havets yta någon gång i skarven mellan vikingatid och äldre medeltid. Sedan dess har ön vuxit. Två öar har vuxit ihop till en sedan år 1830. Om hundra år kommer ön ha förändrats ännu mer. Ett stort grundområde stiger med landhöjningen och det kommer vara fortsatt krävande att hålla ön tillgänglig, säger Jan Hertting.

"De äldsta labyrinterna är sannolikt lagda av fiskare", säger Jan Hertting.

Rödkallens stug- och hamnförening har muddrat upp tillfarter och öns inre hamn samt ökat tillgängligheten för besökare. Den gamla lotshamnen har varit i dåligt skick och har varit stängd för besökare under en tid, men förra året blev ön mer tillgänglig i och med en ny brygga, ett nytt dass och en ny grillplats, berättar han.

– Stug- och hamnföreningen har med hjälp från kommunen kunnat riva den gamla lotshamnen som hade lämnats åt sitt öde och rustat upp den. Kommunen har bidragit med en flytbrygga och man kan köra upp på stranden mot den västra sidan. Gästhamnen, som är betydligt mindre än den gamla lotshamnen, användes förra sommaren och vi registrerade ett 80-tal besökare. Vi har arrenderat området så vi tar emot en avgift av besökare för att kunna underhålla hamnen, säger han och fortsätter:

– Vi har också planer på att rusta upp de gamla hamnskjulen i sommar så man får en tydligare bild av hur det varit en gång i tiden.

För paret Hertting är vistelsen på Rödkallen sommarens höjdpunkt, med rika djur- och naturupplevelser.

– Det finns ett djurliv som varierar över tid. Ön är nu invaderad av vitkindade gäss, en räv gick nyligen omkring på den norra delen av ön, det finns en och annan hare och en bäver byggde en gång ett bo intill den inre hamnen. Älgar har varit på besök och under några år bodde en flock med rådjur på ön. Det är ett förbluffande rikt djurliv och växtlivet är också speciellt. Omkring ett hundratal olika örter finns där, säger Sol-Britt Hertting och berättar att öns nordöstra del också är utpekad som riksintresse för naturvården.

Rödkallen är den yttersta utposten i Luleå skärgård. Delar av ön ingår i ett naturreservat tillsammans med Storgrundet, Sör-Äspen, Grillklippan och Sandögrynnorna med omgivande vattenområde.

Det finns också en årlig tradition som det värnas om. Varje år möter Rödkallen Junkön i en fotbollsmatch. Vartannat år hålls matchen på Rödkallen.

– Det har länge funnits ett stort utbyte mellan öarna. Förr i tiden hämtade Rödkallenborna mjölk och fil från Junkön. I dag spelar man fotboll tillsammans, säger Sol-Britt Hertting och fortsätter:

– Vår fotbollsplan är en gammal gistvall, en öppen markyta där man har haft torkställningar för fisknät. Nu är det två målburar där. Man träffas och spelar matchen och det är alltid ett stort kalas efteråt för både spelare och åskådare. Den här traditionen har pågått i så många år att flera generationer har deltagit.

Under sommaren kör en turbåt ut till ön vid ett antal tillfällen precis som förra året.

– Vi har fått en fråga från ett rederi om vi kan ställa upp med några frivilliga som kan guida besökare och det finns några personer som är intresserade, säger Jan Hertting.

DELA VIA SOCIALA MEDIER

Text: Linda Sundström

28 juni 2024

Logotyp