Det är en klar dag på skolgården där allt en gång började. Ängskolan fyller 50 år, och två tidigare elever står och ser sig omkring med en blick som rör sig mellan då och nu. Artisten Johan Rensfeldt och hotelldirektören David Wiklund försöker få tiden att gå ihop.
Här, mitt på skolgården börjar minnena komma tillbaka för duon som varit vänner i många år. Som kullen som inte längre är lika brant. Som sporthallen som inte känns lika stor. Som skogen där en gång en koja stod, men där det i dag bara finns några murkna plankor kvar.
– Det är svårt att tänka sig att skolan stått här i 50 år, säger David och skrattar, innan han börjar räkna baklänges. Få se då, jag var sju år gammal i första klass i slutet av 80-talet.
David Viklund och Johan Rensfeldt är tillbaka på skolgården som nu firar 50 år.
För Johan Rensfeldt är Hertsön fortfarande hemma även om han numera är bosatt i Stockholm. Föräldrarna bor kvar i samma hus och där finns också pojkrummet kvar i någon form. Det är hit han återvänder när han är i Luleå och som pappa visar han nu sina gamla favoritställen för dottern.
– Man blir ju, vare sig man vill eller inte, en spegelbild av där man är ifrån. Det är något märkligt med att gå runt på ett ställe där man har vuxit upp. Speciellt när jag visar mina gamla platser för min dotter, säger Johan.
För David ser det annorlunda ut. Även han är numera bosatt i Stockholm och eftersom hans föräldrar flyttade in till centrum för drygt 13 år sedan så blir besöken på Hertsön mer sporadiska. Ändå finns något kvar, även för honom.
– Jag är här för sällan egentligen, men det är alltid kul att komma hit. Hertsön var ett tryggt ställe att växa upp på och fanns ett bra mått av social kontroll. Jag kommer ihåg att om man någon gång försökte köpa cigaretter fick man höra att ”din mamma röker ju inte”, så det gick inte, säger han och ler.
Hur har området förändrats sedan ni flyttade?
– Jag tycker inte att det har förändrats så himla mycket. Det verkar ju vara fortfarande en otroligt bra gemenskap, säger David Viklund.
– Gemenskapen tror jag är lite unik. Alla känner alla. Det är något speciellt med det. Det är alltid lyxigt att vara här på sommaren när det är grönt gräs och barn överallt, fyller Johan i.
När Ängskolan nu firar 50 år har Johan Rensfeldt och David Viklund bara fina minnen av sin skoltid här.
Gemenskapen i området under uppväxten gör att Hertsön lever kvar i dem och i så många andra. Det blir en igenkänning, nästan som ett eget språk.
Samtidigt som mycket är sig likt sker också en utveckling. De pratar om ett centrum i rörelse. Till höstterminen invigs nya Hertsöskolan, det har byggts ett nytt badhus och aktiva föreningar bidrar nu som då till att ge området liv. Båda beskriver uppväxten som trygg och präglad av stark gemenskap. Idrotten blev en viktig del av vardagen och mycket av fritiden kretsade kring Luleå SK och Hertsö IP.
När de rör sig över skolgården fortsätter minnena att dyka upp. En gammal isrink. En grillkiosk. Baracker som inte längre finns kvar. Många minnen handlar om människor snarare än byggnader. Och plötsligt något ännu mer konkret: en bild från ett gammalt fotoalbum som Johan fotograferat av. Där sitter de tillsammans, två pojkar, sex–sju år gamla, grannar och nyblivna vänner.
– Vi har känt varandra i 40 år. Johan var en av mina första kompisar, säger David.
DELA VIA SOCIALA MEDIER
Text och foto: Jeanette Bergström
RELATERADE ARTIKLAR
