Kvinnor med driv
Kampen för kvinnlig rösträtt startade i början av 1900-talet med bildandet av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, LKPR. Föreningen hade som mest 17 000 medlemmar runt om i landet. Kampen pågick även i Luleå , och två av de mer framträdande namnen i sammanhanget är Siri Holm och Märta Bucht.
År 1910 blev Siri Holm (1870-1960) den första kvinnan i Luleå stadsfullmäktige och därmed den sjätte inröstade kvinnan i fullmäktige i Sverige. Hon var ledamot av fullmäktige fram till 1919.
Märta Bucht (1882-1962) var lärare och rösträttsaktivist. Hon var ordförande i lokalavdelningen av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt från 1908 tills målet nåtts och föreningen upplöstes 1920
Allmän rösträtt – men med undantag
Även om allmän rösträtt infördes, fanns många undantag. Romer och samer hade inte rösträtt, om de inte hade fast adress. Även de som till exempel satt i fängelse, hade gått i konkurs eller var psykisk utvecklingsstörda var uteslutna.
Argument mot kvinnlig rösträtt
Argumenten mot införande av kvinnlig rösträtt var många. Vi kan skratta åt dem idag, men när de framfördes var de allvarligt menade.
- Kvinnornas kjolar är för vida – om de ska sitta i riksdagen måste vi bygga om bänkarna! Och hur ska de få plats att gå i riksdagens trånga korridorer?
- Kvinnans plats är i hemmet – vem ska ta hand om hem och barn om kvinnorna börjar med politik?
- Kvinnor och proletärer kan inte tänka självständigt – de kommer att luras av starka ledare. Det är dessutom lätta att muta, eftersom de gillar dansnöjen mer än män.
- Kvinnligheten kommer att gå förlorad.
- Kvinnans hjärna är inte skapt för politik.
- Kvinnor har varken ork eller lust att engagera sig politiskt. De är helt enkelt försoffade och ointresserade.
- Kvinnor gör inte värnplikt, så varför ska de rösta?