I utställningen möts konstnärer som på olika sätt utforskar gränser, kontroll och de ramar vi förhåller oss till – både i livet och i konsten. Genom måleri, skulptur och installation visas hur begränsningar inte bara kan upplevas som hinder, utan också fungera som drivkrafter för kreativitet och nya uttryck.
Kartong och olja
Linnea Henrikssons måleri rör sig i gränslandet mellan det abstrakta och det föreställande. Hennes motiv hämtas från landskap, interiörer och människor och skildras på ett stillsamt sätt.
De tre senaste verken, varav ett knappt hunnit torka, är målade på kartong.
– Jag upptäckte kartongen för 15 år sedan, när jag använde den som plåtar för grafik och blev förtjust i materialet, säger Linnea Henriksson och beskriver sin konst i huvudsak som abstrakt. Hon jobbar med olja och både torkar och ristar i sina målningar för att uppnå den effekt hon är ute efter.
– Jag jobbar alltid med många bilder parallellt, de ger och tar av varandra och bilden uppstår i skapandeprocessen där jag strävar efter att skapa lyskraft mellan ljus och mörker. Det kan leta sig in lite landskap eller en nattvandrare men det är upp till betraktaren vad verken föreställer, säger hon.
Kontroll och förändring
Utställningen rymmer även verk av Evelina Jonsson, som arbetar med skulptur och inneslutna miljöer där natur, ljus och slump får spela huvudrollen. I verket Myran syns en stor myra instängd i en genomskinlig box, vilket väcker frågor om människans behov av kontroll och vår relation till det vi inte helt kan förstå.
– Myran är den första och största delen i ett större verk, Sånt som faller, som bygger på ett lådsystem där jag placerat olika saker i varje låda. Jag behandlar människans behov att kontrollera världen, och att släppa kontrollen eftersom innehållet i lådan är i ständig förändring.
Evelina Jonssons andra grupp av verk bjuder på skulpturer med blommor som har inkapslats i sin blommande form. På så sätt skiljer de sig från de andra lådorna där processen fortsätter att utvecklas genom både upplösning, nytt liv och form som rör sig i lådorna.
– Båda verken har samma grundproblematik, att försöka hantera förgängligheten. I plastlådorna kan det pågå förruttnelse, men det händer hela tiden något nytt. Det sker en utveckling. Verken speglar varandra.
Hjärtats rytm
Ett annat centralt verk i utställningen är Wall One av Ayman Azraq och Emanuel Svedin. Här lyfts hjärtats rytm och kroppen som symbol för närhet, liv och gemenskap, även över stora avstånd. Verket påminner om att alla människor delar samma grundläggande behov av trygghet, kärlek och tillhörighet, men att våra livsvillkor kan se väldigt olika ut beroende på var vi föds.
Parallellt med vårens utställning visas årets nyinköp till Luleå kommuns konstsamling – en bred presentation av samtida konst i olika material och uttryck. Efter utställningen placeras verken ut i offentliga miljöer runt om i kommunen, där de blir en del av människors vardag.
After Hours + vernissage
Konsthallen bjuder in till vernissage och After Hours, fredagen den 6 februari, med både bar och DJ. Dörrarna till Konsthallen öppnar klockan 17:00.
Dagen efter, lördagen den 7 februari 12.00, finns möjlighet att ta del av en guidad konstvisning ledd av Karin Erixon, konstnärlig ledare för Konsthallen. Under visningen deltar alla fyra konstnärer.
