Gårdstomten var ett av den nordiska folktrons skyddsväsen. Han vakade över gården, människorna och djuren. Ordet tomte kommer från tomt, platsen där gården ligger.
– Det här var ingen munter figur. Han kunde ställa till med elände om husfolket inte behandlade honom väl – till exempel om man slarvade med sysslorna eller glömde att ge honom gröt och öl, säger Erica Rönnbäck, museipedagog Hägnan, och fortsätter:
Tron på gårdstomten levde kvar långt in på 1800-talet. Då förändrades hans gestalt tack vare Jenny Nyström, som illustrerade Viktor Rydbergs dikt Tomten. Hon gav tomten ett vänligare uttryck och han blev en gråklädd gubbe med röd luva.
Givmild föregångare i Sankt Nicolaus
Men varifrån kommer den röda luvan och presenterna? En teori pekar på biskopen Sankt Nicolaus som levde i Turkiet på 200-talet. Hans spetsiga biskopshatt kan ha inspirerat tomtens luva och han var känd för sin givmildhet, särskilt mot kvinnor och barn som hade det svårt.
– Sankt Nicolaus-traditionen kom till Sverige med inflyttare från Tyskland. Han spreds också till New York där namnet förkortades till Santa Claus och i början av 1900-talet spred Coca-colareklamen bilden av den frodiga rödklädda tomten i USA, säger Erica Rönnbäck.
Julsven – ett julväsen i Norrbotten
I norra Sverige fanns också ett annat väsen i juletid: Julbocken, eller julsven som han kallades. Han har troligen fornnordiskt ursprung, med influenser från det tyska bockväsendet Krampus.
Traditionen innebar att traktens ungdomar klädde ut sig till julsven och gick runt bland gårdarna, knackade på dörrar och kastade in vedträn i farstun – ofta med ett syrligt rim riktat till husets invånare.
– Den riktige julsven smög också runt gårdarna för att se till att julefriden respekterades. Man skyddade sig genom att hålla sig lugn och sätta kors i fönstren. Det kan man se här på Hägnan, där julkorsen sätts upp i vårt 1700-talstorp varje december, säger Erica Rönnbäck.
