Kontrollansvariges roll förändras
En del i det nya med kontrollen av byggnationer är att man börjar med en riskbedömning där den som bygger ska ta fram de mest framträdande riskerna i projektet. Dessa förs sedan samman i kontrollpunkter i en så kallad kontrollplan. Detta innebär att antalet kontrollpunkter kan bli färre och mer relevanta och meningsfulla. Kontroller görs sedan utifrån riskbedömningen och mot de krav som plan och bygglagen ställer upp, bland annat bärförmåga och stadga, brand, fukt, energi, tillgänglighet och säkerhet vid användning. Syftet är att säkerställa att de hus som byggs är sunda och säkra att bo i.
Får vi till detta på ett bra sätt kommer fördelen vara att varje projekt kontrolleras på rätt sätt och att valet av kontrollpunkter blir mer relevanta till hur komplext projektet är, det vill säga att kontrollen blir för saker som är viktiga i byggprojektet och inte bara för att det finns som en punkt i kontrollplanen. Det kommer att göra att vi sparar tid.
I inspektionsprocessen behöver vissa kontroller göras av särskild expert, till exempel när det gäller brandfrågor eller tillgänglighet. I andra fall sker kontrollerna som så kallade egenkontroller av byggherren. Oavsett vilket ska det finnas en namngiven person som genom sin signatur tar på sig ansvar för att det moment som genomförts överensstämmer med lagens krav. Ett tydligare ansvarstagande ger utrymme för en effektivare handläggning, större fokus på tillit till byggprocessens aktörer och högre kvalitet i det som byggs.
Snabbare och anpassad byggprocess
Riskbedömningar som en del i kontrollplanen är inte något nytt men har inte tillämpats förrän nu. Det är frågan om en utveckling av arbetssättet som innebär effektivitet, likabehandling, uppfyllande av lagkrav och en hållbar utveckling av byggandet i Luleå. Vi gör det även lätt att göra rätt genom att anpassa kraven från samhället till det enskilda projektet och med utgångspunkt i projektets komplexitet samt hur byggherrens erfarenhet eller organisation runt bygget ser ut.