På Hertsön bubblar föreningslivet med allt från fotboll och hockey till kolonilotter och trädgårdsföreningar. I början av 2010-talet startades också Hertsö teaterförening som snabbt fick över 100 medlemmar, däribland Bror Kajsajuntti som i deras första uppsättning spelade Herse: Hertsöns första urinvånare.
– När jag övande på replikerna gick jag ibland runt på Hertsön, och då blev allting väldigt påtagligt. Engagemanget blir synligt.
I Hertsöhallen dunkar bollarna oregelbundet i golvet, innan ljudet fortsätter studsa upp längs väggarna, även det som ett bevis på det påtagliga engagemanget.
– Jonas, tjejernas tränare, startade Hertsö Basket på eget initiativ. Och det känns väldigt typiskt för Hertsön, det finns väldigt många eldsjälar här, säger Emma Forssberg.
Kanske började Hertsöns rykte med det nedlagda industriprojektet. Kanske beror det på miljonprogrammet och röda rubriker. Oavsett, så handlar inte det Emma Forssberg berättar om och visar oss, om otrygghet och utsatthet – tvärtom.
– Det finns en gemenskap och sammanhållning här som jag inte upplevt på något annat ställe. Alla känner alla.
Jag skulle aldrig trivas bättre någon annanstans, säger hon.
