Så firades julen för 100 år sedan

Julen var sig lik, även för hundra år sedan. Som Ellen Fernberg beskriver sin barndoms jular i boken "Norrbotten berättar" hade maten sin givna roll i firandet. Men inga halvfabrikat eller köpebröd serverades på julborden på 1920-talet

Utifrån Ellen Fernbergs berättelse inser man vilket stort projekt som julfirandet faktiskt innebar för hundra år sedan. Men också att behovet av umgänge men släkt och vänner, lek och samvaro, var lika viktigt, då som nu.

 Julafton 1920. Fr v Hilding, Gunnar, Hilma, Bertil och Anna Björk. Foto: Agabus Björk

Långa förberedelser

All mat lagades från grunden, och förberedelserna startade därför i god tid. Många hushåll hade fött upp en gris under sommaren, som nu skulle bli skinka, pressylta, sidfläsk, kalvsylta och julkorv. Man gjorde inlagda rödbetor från den egna täppan, bryggde dricka på enbär och humle och dessutom stöpte egna ljus.

Julbaket innefattade både matbröd och fikabröd. Småkakor, saffransbröd och flottyrkokta anisbröd och munkar, eller kanske sockerstruvor. Det skulle gärna också finnas hemmagjorda godsaker som knäck, nougat, marmelad och polkagrisar.

Julpyntet var ofta en- och tallris och andra saker från naturen som man samlat sommartid och torkat. Någon dag före jul höggs en gran i skogen.

– Den togs in på julaftonens morgon och kläddes av barnen med prydnader tillverkade i hemmen, minns Ellen Fernberg (bilden).

Julotta och societetsbal

Tidigt på juldagsmorgonen bar det av till julotta. Från byarna kom landsborna i slädar med förspända hästar som hade bjällerkransar runt halsarna. Ellen Fernberg beskriver målande:

– Det klämtade så vackert från dem i den tidiga morgonväkten när de körde till sockenkyrkan. I mörkret flammade tjärblossen bland granar och tallar, som i regel var klädda i rimfrost.

På juldagen, annandag jul och nyårsafton umgicks man med släkt och vänner. Ellen Fernberg kommer ihåg goda middagar med lekar, spel och sång för både barn och vuxna. På trettondagsafton anordnade hotellen ofta societetsbaler och dagen efter hade de religiösa samfunden sång och musikfester.

Julgransplundring

Tjugondag Knut, när julen dansas ut, var speciellt roligt för barnen. Plundringen av julgranarna var bokstavlig, då det mesta av pyntet var ätligt. Avslutningsvis några ord från Ellen Fernberg om den brandfara det innebar att ha levande ljus i granen:

– Vi barn dansade så golvet gungade och granen hoppade och guppade, med brinnande stearinljus fastklämda på snustorra grena. Som tur var hände sällan någon olycka.

 Nyårsfirande på 1920-talet med fina hemmagjorda huvudbonader. Foto: Okänd.

FAKTA

Ellen Fernberg (1902-1989) medverkade med sina minnen om årets alla högtider i boken ”Norrbotten berättar”, utgiven av Norrbottens Bildningsförbund och TRU 1974.

Besök det historiska bildarkivet på webben: bildinternet.lulea.se Länk till annan webbplats.

DELA VIA SOCIALA MEDIER

Text: Karin Kemi

Foto: Luleå kommuns bildarkiv

Logotyp