Jan Lindén växte upp i Boden men flyttade i 20-årsåldern till Stockholm för att plugga juridik. Där blev han kvar till februari i år, då han flyttade till den 170 kvadratmeter stora lägenheten på Radiomasten i Luleå.
– Kisar du ser du vattnet bakom träden. Havsutsikt om vi pratar mäklarspråk, skämtar Jan när vi står högst upp i hans trevåningslägenhet.
Några av tavlorna står fortfarande på lägenhetsgolvet i väntan på att bli uppsatta. Andra saker, som att ta hand om sin mamma och starta upp den nya advokatfirman, har gått före. Men allt ska vara klart till inflyttningsfesten kommande fredag.
Precis som flyttbeslutet – som var klappat och klart på två veckor – går saker väldigt snabbt och fort, som Jan säger, när han bestämt sig för att göra något.
– Det är mycket möjligt att det är därför jag tycker så mycket om att paddla. Helt plötsligt är det tyst och lugnt. Det är enormt rogivande att vara så nära naturen.
Närheten till naturen viktigt
Att paddla kajak var något han började med som tonåring i stugan utanför Töre, mest för att ha någonting att göra. Men ganska snabbt föll han för kombinationen av omgivningarna och sättet att ta sig fram på. Att Jan Lindén flyttade just hit, till Radiomasten, är alltså inte en slump. Närheten till naturen, och framför allt vattnet, har alltid varit en viktig del av hans liv.
– Nu, i backspegeln, kan jag nästan ångra att jag inte flyttade hem tidigare. Det är helt fantastiskt att bo här. Jag önskar att jag insett tidigare att jag kan ha ett intellektuellt stimulerande arbete och en sån fantastisk fritid som jag har här.
Just närhet är något Jan kommer tillbaka till både en och två gånger. Det går inte att titta på mil, menar han. Det handlar om tid.
– Det är inte konstigt att pendla en timme enkel väg till jobbet i Stockholm. Här hinner jag gå på en föreläsning i stan och vara tillbaka på kontoret innan klockan ens är nio. Så närheten gör ju inte bara att jag får den fritid jag vill ha. Jag får också mer fritid, eftersom jag inte behöver lägga en massa tid på att ta mig till ställen.
Tillbaka till strandkanten. Jan lyfter upp kajaken, placerar den i vattenbrynet och gör sig redo att att slingra sig ner i den ovala öppningen. Eftersom han flyttade hit när isen inte ens var i närheten av att smälta, har han inte testat Luleås vatten än. Efter några stötar med paddeln mot sanden lossnar skrovet från botten och Jan flyter ut på älven.
– Häftigt att se Luleå så här, från ett annat håll!