Svett, slit och självförtroende

På kort tid har intresset för käpphästar spridit sig som en löpeld från
Finland, via sociala medier till Luleå Ridklubb.

På senaste käpphästträningen samlades 52 barn och unga – och 60 starter noterades på tävling. Lovisa Löfgren, 11, Ida Östberg, 9, och Elsa Berglund, 12, förklarar vad sporten
handlar om och varför den kräver stort självförtroende.

Käpphästar

Lovisa Löfgren, 11, Ida Östberg, 9, och Elsa Berglund, 12 tycker att det som är bra med käpphästar är att man kan lära sig mycket.

Kan ni berätta om sporten, vad gör man?

– Man kan göra allt! Hoppning, dressyr, galopp. Det tar aldrig slut. Det finns olika hästar för olika tillfällen. Hopphästar har kortare pinne till exempel. Man bestämmer namn, ålder och temperament på sina hästar. Och man kan träna och tävla i lag eller individuellt.

Hur hittade ni det här?

– På Instagram. Det finns väldigt många konton om käpphästar. I Finland är det jättestort, där håller även vuxna på. Först köpte vi en käpphäst, sen började vi göra våra egna. Jag (Elsa) har nio stycken som jag tränar med varje dag.

Varför är det här så kul?

– Vi håller på med riktiga hästar också. Det som är bra med käpphästar är att man kan lära sig mycket. Om olika tränsar, hur man knoppar och flätar – och så kan man gå igenom sitt dressyrprogram inför tävling. Sen lär man sig att man inte behöver bry sig om vad andra tycker. Det är en svår sport att stå upp för. Många tycker att det är barnsligt. För att inte bry sig och för att våga hoppa över riktigt höga hinder måste man ha självförtroende.


DELA VIA SOCIALA MEDIER

Text: Mariana Vnuk

Foto: Susanne Lindholm

 

Logotyp