Från tristess till Sveriges svar på legenden
Här berättar Jon Kanon, general för Gatbasket-VM:
Turneringen föddes genom tristess en sommardag 1997, då min kompis Johan Kemppainen föreslog att vi skulle ses och spela basket ihop. Vi samlade ihop fyra lag och Håkan Larsson, på den tiden Plannja Baskets stora guldkalv, visste att det fanns en plan på Tuna som han alltid spelat på som barn. Efter den sommaren såddes ett frö hos mig. Själv gick jag med mersmak av den dagen hela sommaren men jag märkte också att det fanns ett obehindrat intresse av att snacka skit vänner emellan. Vad var det egentligen som hände just den dagen?
Nästa sommar var vi tillbaka, hemma hos Håkan Larsson på Tuna på och turneringen hade nu också fått sitt namn. Vi spelade Gatbasket-VM för första gången. Solen värmde upp den slitna asfalten och det var här under solen, med musik som studsade mellan betongen, som bebisen Gatbasket-VM tog sina första trevande steg.
Sveriges svar på Manhattans turneringar
Jag var snabb med att dagdrömma. Jag filosoferade om att vi var Sveriges svar på basketturneringarna i Rucker Park, som är en legendarisk plats på Manhattan i New York. Planen ligger insprängd uppe i Harlem mellan 155th street och Frederick Douglass Boulevard. Det är en plats där alla vill spela och där alla stora basketlegender spelat. Kareem Abdul-Jabbar, Wilt Chamberlain, Kyrie Irving, Earl Manigault, Chris Mullin, Julius “Dr J” Erving, Stephon Marbury och Kobe Bryant är bara några av spelarna som nött sulorna i den årliga turneringen på basketplanen i Rucker Park. Jag kommer ihåg att jag drömde stort och vi sa ganska tidigt att vi ville skapa vårt egna Rucker Park i Luleå, vilket vi idag har lyckats med.
Men jag har såklart inte skapat detta monster till basketturnering själv. Förutom att min vän Jonas Engström alltid funnits där som ett nyktert bollplank, är det spelarna själva som skapat turneringen med sitt engagemang. På samma sätt som Rucker Park har sin historia med sina legender har vi våra. John Rosendahl, Jim Enbom, Johan Kemppainen, Glenn Jakobsson, Torbjörn ”TBG” Gerkhe, Stefan Hortlund, Mathias Sahlström, Carlos Wheeler, Vincent Lundahl, Adam Rönnqvist och Jonas Jerebko är bara några av alla spelare som förgyller historien om Gatbasket-VM.
Från Tuna till Södra hamn
De sista två åren har vi flyttat turneringen från betongen i trånga Tuna till plattan med havsutsikt i Södra Hamn. Där och då växte vi också som organisation. Med bland annat Pär Johanssons expertis har vi lyckats skapa en känsla av den välkända VM-seglingen i slutet på 80-talet, med 3 000 nyfikna Luleåbor i publiken. Solen lyser alltid över turneringen, men det var först när jag fick en dubbelkram av basketprofilen Jampa Eriksson som jag förstod hur viktigt det här var för oss som älskar basket. Det är ju bara här Adam Rönnqvist får chansen att spela i samma lag som sin ungdomsidol Håkan Larsson. Det är ju bara här som hockeyspelare och välbetalda basketproffs kan mötas utan domare. Jag kommer ihåg när jag mötte ligaspelaren Egal Saleman på hotellet dagen innan årets turnering. Han var som ett barn dagen innan julafton, för att han skulle få chansen att möta Mathias Sahlström under korgarna.
Jag får ofta frågan om jag är stolt över Gatbasket-VM. Självklart är jag det. Den lilla bebisen från Tuna har vuxit, flyttat in till stan och är idag 21 år gammal. Alla föräldrar som ser sitt barn växa upp känner stolthet. Men stoltast är nog jag, över det överväldigande engagemanget i alla bonusföräldrar som hjälper till med allt från försäljning av kaffe till planbygge och planering. Vi gör turneringen till vad den är idag och framåt, något som hela basketsverige vill veta mer om. De vill förstå hur Luleå kan lyckas med att vara baskethuvudstaden året runt.
Den här sommaren var det LP Jourens tur att vinna. Vinsten, förutom äran i att vara världsmästare i Gatbasket- VM, är att snacka skit i 365 dagar. LP Jouren är idag oövervinnerliga tills nästa VM spelas, då en ny mästare bär fanan vidare i Gatbasket-VM:s historia.
