Vintervägar över älven
Under vintern plogade staden en bredare isväg för fordonstrafik till Bergnäset. Dessutom lade de ut en speciell gång- och cykelväg av plankor över älven.
För att plankvägen skulle hålla länge på våren isolerade man den med sågspån. Då gick det att promenera och cykla på den även efter det att isvägen för bilar hade stängt. Plankvägen var smal, så det gällde att hålla balansen på cykeln.
Sparken var populär
Många tog också sparkstöttingen över isen. Ibland hände det att någon hamnade i isrännan som bröts för de båtar som skulle hämta massa i Karlshäll eller lämna olja vid Pontuskajen. I en medlemstidning utgiven av Lulebygdens Forskarförening skriver Gunnar Lindgren om en incident som hände hans morbror på 1920-talet:
Morbrodern skulle gå på bio i stan och tog sparken från Bergnäset. Det ville sig inte bättre än att han råkade köra ner i isrännan och blötte ner sina byxor. Han vågade inte åka hem alltför våt, och antagligen ville han inte heller missa filmen, så på bion placerade han sig så nära han kunde den heta biografkaminen. Han var även tvungen att stanna under den andra föreställningen för att hinna torka upp någorlunda innan han sparkade hem. Det blev både en blöt och dyr utflykt!
Bergnäsbron förenklade resorna
Med åren växte befolkningen och därmed också antalet bilar. Trafiken från Bergnäset och de södra byarna in till Luleå stad ökade tillsammans med den trafik som kom längre söderifrån. Det blev alltmer ohållbart med ångfärja och isvägar. Den 6 juli 1954 invigdes Bergnäsbron. Då var det slut med köerna vid färjan under sommartid och besvären med isvägen under vinter- och förfallstid.
Numera kan vi njuta av isbanan som rekreation istället. Och ta en sparktur med kommunens lånesparkar – utan att vara rädda att hamna i en isränna.
